- wykonawca: Björn Afzelius

När jag tänker tilbaka p? min barndom
ser jag skräckbilder tydligast av allt.
Ja, dom g?nger dom skrämde eller slog mej
är dom minnen som h?rdast sitter fast.
För som barn tar man kärleken för given;
allting annat är mot ens natur.
I den stund man tar steget ut i livet
är man bara ett tillgivet djur.
Änd? st?r snart dom vuxna där och pekar
ut den riktning dom tycker man skall ta.
Alla drömmar dom själva har förvägrats
vill dom förverkliga genom sina barn.
Är man lydig belönas man och hyllas,
revolterar man mister man allt.
Ingen älskar ett barn som inte lyckas,
ingen älskar ett barn som är stärkt.

Men vem besitter förm?gan att veta
vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säj' till n?'n annan hur lyckan ser ut,
vem kan säj' vad n?'n annan vill bli?

L?t dina blommor sl? rot där det finns jordm?n,
l?t dina växter f?r leva där dom trivs.
L?s inte in dina plantor i et drivhus,
l?t dom f? slippa ett onaturligt liv.
L?t den du älskar f? pröva sina vingar,
en dag s? flyger din älskade rätt.
Vill du bli respekterad av din avbild
f?r du visa din avbild respekt.